Skrikaren
Han skrek tills hans kinder blev röda
Han skrek tills han började blöda
Han skrek tills hans läppar blev tunna och blå
men han fortsatte faktiskt att skrika ändå
Han skrek tills han lyfte från marken
Tills att furorna tappade barken
Han skrek tills att benen han stod på gav vika
men ändå så fortsatte mannen att skrika
Han skrek tills hans tunga blev hårig
Han skrek tills hans strupe blev sårig
Han skrek tills hans mage blev kritvit och fet
men han slutade inte att skrika för det
Han skrek tills han tappade färgen
Han skrek tills det frös uti märgen
Han skrek tills att kroppen blev iskall och blek
och han dog, men jag hörde ändå att han skrek
© 1996
Anders
Vad tyckte du om dikten?
